Att vara gravid.
Jag hade ganska mycket föreställningar om hur det skulle vara att vara gravid innan jag blev det. Men det är ju klart, hur ska man veta hur det är innan man varit där själv?
Det är lätt att vara kritisk mot gravida, att tro att det är lättare än vad det är och att förvänta sig att alla ska följa samma mönster och form. Om ens flickvän/fru/vän varit gravid så måste alla andras graviditeter te sig likadant... Vissa personer tycker magen redan är gigantisk, medan andra tycker den är liten. Jag tror att man inte ska ta åt sig så mycket av vad folk säger och bara försöka må bra och njuta av ens kropp och vad den faktiskt klarar av.
Sedan jag blev gravid har jag i princip varit hungrig konstant. Jag har inte haft så mycket illamående, men för att undvika det i början så åt jag massor! Jag tror jag hade gått upp något kilo redan på inskrivningen hos BM, men jag utgår från min första vikt hos BM när jag räknar hur mycket jag gått upp. Nu är jag i vecka 28 och har gått upp 11 kg... Jag kommer gå upp mycket mer än jag tänkte mig innan, men känner att jag inte kan påverka det så mycket. Jag trodde inte att kroppen skulle påverkas särskilt mycket av allt jag stoppat i mig, men jag verkar suga åt mig precis all näring från allt...
Jag trodde att det endast var magen som skulle växa, men så var det icket. Den växer fint, men allt annat hade gärna fått behålla sin gamla form och storlek. Sen ska vi inte gå in på de fina bristningar som redan uppstått här och där...
Det finns så mycket som jag inte hade väntat mig innan heller, så många lyckostunder... Att känna bebis sparkar är alltid lika underbart, vilket litet mirakel vi har skapat! Jag hade inte trott att jag skulle bli så lycklig av att få se bebis på ultraljud, höra dess hjärtljud och bara få känna och stryka på fina magen.
Sen har jag också blivit mer nojig ju längre graviditeten gått, varit lite orolig för att bebis inte ska få komma till oss och må bra. Vissa dagar är det svårt att förstå, finns det verkligen en liten bebis i min mage? Vad är det för liten krabat och hur kommer hon förändra vårt liv?
Ibland känns kroppen som vanligt, ibland känner jag mig riktigt otymplig. För det mesta går jag bara runt i ett lyckorus och längtar så det gör ont. Nu är det tre månader kvar och om det fortsätter i det här tempot har vi snart bebis hos oss =)
Det är lätt att vara kritisk mot gravida, att tro att det är lättare än vad det är och att förvänta sig att alla ska följa samma mönster och form. Om ens flickvän/fru/vän varit gravid så måste alla andras graviditeter te sig likadant... Vissa personer tycker magen redan är gigantisk, medan andra tycker den är liten. Jag tror att man inte ska ta åt sig så mycket av vad folk säger och bara försöka må bra och njuta av ens kropp och vad den faktiskt klarar av.
Sedan jag blev gravid har jag i princip varit hungrig konstant. Jag har inte haft så mycket illamående, men för att undvika det i början så åt jag massor! Jag tror jag hade gått upp något kilo redan på inskrivningen hos BM, men jag utgår från min första vikt hos BM när jag räknar hur mycket jag gått upp. Nu är jag i vecka 28 och har gått upp 11 kg... Jag kommer gå upp mycket mer än jag tänkte mig innan, men känner att jag inte kan påverka det så mycket. Jag trodde inte att kroppen skulle påverkas särskilt mycket av allt jag stoppat i mig, men jag verkar suga åt mig precis all näring från allt...
Jag trodde att det endast var magen som skulle växa, men så var det icket. Den växer fint, men allt annat hade gärna fått behålla sin gamla form och storlek. Sen ska vi inte gå in på de fina bristningar som redan uppstått här och där...
Det finns så mycket som jag inte hade väntat mig innan heller, så många lyckostunder... Att känna bebis sparkar är alltid lika underbart, vilket litet mirakel vi har skapat! Jag hade inte trott att jag skulle bli så lycklig av att få se bebis på ultraljud, höra dess hjärtljud och bara få känna och stryka på fina magen.
Sen har jag också blivit mer nojig ju längre graviditeten gått, varit lite orolig för att bebis inte ska få komma till oss och må bra. Vissa dagar är det svårt att förstå, finns det verkligen en liten bebis i min mage? Vad är det för liten krabat och hur kommer hon förändra vårt liv?
Ibland känns kroppen som vanligt, ibland känner jag mig riktigt otymplig. För det mesta går jag bara runt i ett lyckorus och längtar så det gör ont. Nu är det tre månader kvar och om det fortsätter i det här tempot har vi snart bebis hos oss =)
Kommentarer
Trackback
